Vi hade inget gemensamt språk men både igår och idag kom hon till frukostsalen och sökte kontakt. Hon kunde några ord på spanska och jag några på arabiska och med dessa knapra språkkunskaper fick vi veta att hon heter Fatima och har två jobb, efter frukosten på hotellet går hon upp på berget och jobbar någon annanstans, sedan vill hon sova för hon är väldigt trött, hon har dessutom två barn, en pojke och en flicka som går i skolan för att lära sig skriva. Jag berättade att jag är från Melilla men har bott i Sverige i 28 år, att min dotter heter Alma och att idag skulle vi fara till Tetouan.
När jag började mitt nuvarande jobb på stadsbiblioteket i Linköping 2018 var mitt huvudsakliga uppdrag att introducera och visa biblioteket för utomeuropeiska invandrargrupper, så gott som alla muslimer från arabisktalande länder i Mellanöstern och Afrika.
Jag fick av mina kollegor en PowerPoint med en presentation och information om biblioteket som jag skulle hålla i ca. 45 minuter på en stor skärm.
Jag gjorde detta två gånger, den andra gången somnade en äldre kvinna på "lektionen". Hon var analfabet.
Tredje gången bestämde jag mig för att göra det på mitt sätt. Jag började med att slänga ur mig några ord på arabiska som jag kom ihåg: Salam al-aeikum, merhawa, mahtaba medina (goddag, välkomna till stadsbiblioteket). Sedan brydde jag mig inte ens av att sätta på PowerPointen utan istället ägnade jag en halv timme åt att fråga dem vad de hette, hur många barn de hade, vilket land de kom ifrån, vad de drömde om att jobba som, etc. Ingen somnade vid denna gång, de gjorde sig förstådda med det lilla svenska de kunde och efter ett tag kunde jag se ett och annat leende komma fram.
Jag fortsatte så trots att jag var fullt medveten om att det kunde ha konsekvenser att jag struntade i min arbetsgivares policy och rekommendation. Jag tyckte att det kunde vara värt.
Några månader efter råkade jag på en av tolkarna som berättade för mig att ryktet om en ny anställd som visade biblioteket på ett annorlunda sätt hade spridit sig och att alla ville nu "boka" mig. Jag blev mycket glad och kände att mitt arbete var meningsfullt.
Jag är inte på något sätt bättre än mina fantastiska kollegor som utför ett utmärkt jobb, men jag tror mig ha lättare att kommunicera med den muslimska kulturen på grund av min uppväxt.
Många av mina klasskamrater, vänner och grannar hade marockanska föräldrar och jag lärde mig tidigt att tolka stämningen och känna av vad I deras sammanhang förväntades av mig.
Jag har fortfarande mycket nytta av det.
Jag vid frukostbordet på vår riad idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar