Tétouan

Att vara i Marocko innebär att du hela tiden upplever kontraster. Att komma från Chefchaouen till Tétouan var en enorm sådan. Från det charmiga, gulliga, vackra och turistiska till det fula, hårda, slitna, galna och inte så turistiska. Det var som att ramla ned i ett kaninhål. Vi hamnade ganska omgående i ett område som påminde om en klassisk Medina, men det fanns nästan bara begagnade saker där. Försäljarna var slitna, desperata och en del verkade påtända. Det var som att hamna i någon slags subkultur. Försäljarna var på oss hela tiden och ville kränga saker. Till slut kom vi till en kyrkogård. Här kan vi äntligen pusta ut tänkte vi. Då kom det en tjomme som var rejält påtänd och envis. Désirée fick hota med att ringa polisen för att bli av med honom. 

För att komma därifrån fick vi ta oss tillbaka genom det skumma området. Det kändes som en mardröm.

Kungliga palatset

Kasernbyggnad

Efter en kopp te strosade vi runt och kollade lite på spansk arkitektur som vittnar om tiden som spanskt protektorat. Vi tröttnade ganska snart.

Spanska kyrkan

Idag firar vi att det är 6 år sedan vi sågs för första gången på en dejt på De Klomp i Linköping. Tanken är att ta en bit mat på en restaurang som serverar vin. Det är också fredagen den 13:e så planerna är inte mer vidlyftiga än så. Det gäller att inte utmana ödet. Gardinerna på hotellrummet håller vi fördragna då utsikten inte är så mycket att njuta av.

Utsikt från hotellfönstret

I morgon siktar vi på att komma tillbaka till Europa.