Ljud

I Marocko är det så gott som aldrig tyst.

Oavsett om det är en stor stad som Rabat eller en mindre ort i berget som Chefchaouen, pågår ständigt olika ljud.

Turister som diskuterar vägen till sitt hotell, försäljare som ropar priset på sina varor, barn som sparkar boll, bilar, mopeder, hundar som skäller dag och natt, katter som löper, musik eller det ständiga böneutropet....ja, mångfalden av olika läten är nästan oändlig.

Det blir knappt någon skillnad på natten, oväsen är konstant, men det svåraste har varit på morgonen då tupparna har väckt mig runt fyra och jag har somnat om för att bli väckt av böneutropet kl. 6.00 igen.

De sista åren i Melilla bodde vi intill gränsen till Marocko och jag mins väl hur imamen ropade ut varje morgon från moskén. Konstigt nog stördes jag inte av det. Vet ej om det beror på att jag var van och min hjärna hörde till slut inte det eller att jag var tonåring och väldigt trött.

Här störs jag mest av att de flesta sjunger bönen så dåligt. Har tidigare i mitt liv hört väldigt vacker, meditativ och förtrollande bönesång från moskén, men under den här resan tycker jag att kvaliteten är sämst, högtalarna hemska och när flera minaretter i stora städer ropar ut samtidigt, uppstår det en vidrig kakofoni.

Jag undrar hur det kommer att kännas när vi kommer till Linköping och jag får uppleva tystnad igen.

Interiör på en moské i Tanger.