En aspekt tycks vara tid. Vi jagar tid. Det måste gå snabbt. Både själva resan och förberedelserna. Men varför har vi egentligen så bråttom? Vad är det vi måste hinna med? Hur hann man förr i tiden? Varför inte låta själva resan vara minst en lika stor anledning till resan som själva resmålet? Förutom själva reseupplevelserna hinner man läsa många böcker. Tåg är ofta också betydligt snabbare än bilen så det måste också handla om något annat.
En annan aspekt handlar nog om status. Det verkar som att många tycker att det är hög status att färdas med flyg och bil. Att färdas med tåg och båt betraktas istället som låg status, närmast något bakåtsträvande. Hur kommer det sig? Jag misstänker att reklamen spelar en avgörande roll här. Jämför hur mycket reklam det är för bilar och flygresor jämfört med reklam för tågresor. Det hela kokar nog ner till att det finns mer pengar att tjäna för privata aktörer inom flyg- och bilindustrin. Lägg därtill allt stöd som ges via diverse subventioner. De flesta flygplatser i Sverige får exempelvis rejäla stöd från kommuner, regioner eller staten. Det verkar som att det offentliga Sverige önskar att dess invånare ska flyga så mycket som möjligt. Vad hände med flygskammen?
Slutligen måste det här med förseningar nämnas. Alla trafikslag kan drabbas av förseningar. Tågförseningar är alltid på tapeten och i Sverige förekommer de alltför ofta. Vår erfarenhet, efter många resor i Europa, är att svensk järnvägstrafik sticker ut som extra problematisk. Igår drabbades vi dock av ett tekniskt problem på tåget mellan Barcelona och Madrid och blev stående en timma. Direkt vid ankomst fick vi ett meddelande om att vi får tillbaka halva biljettkostnaden som kompensation utan att behöva göra något. Så ska en god kundrelation vårdas. Tyvärr känns det långt borta innan SJ skulle agera på dylikt sätt.
Men vad faaaan. Du fotograferade mig i smyg!
SvaraRaderaHälsa släkten...
SvaraRadera