Mañana

Hustrun framför en butik i Madrid 

Det finns en seglivad myt om att Spanien är landet "mañana". Innebörden skulle vara att landets invånare har en förkärlek för att skjuta upp saker till morgondagen, att prokrastinera. Efter att ha vistats i landet ett antal gånger har jag inga belägg för att det stämmer. I alla fall inte att det skulle vara vanligare än någon annanstans. Jag tror att det helt enkelt är en myt. Möjligen kan det finnas en viss relevans i andra spansktalande länder. Jag har exempelvis varit i Venezuela och där var det väldigt mycket "mañana".

I Spanien har jag däremot lagt märke till ett annat fenomen som snarare går helt emot myten. Många spanjorer agerar som om det inte fanns någon morgondag. Ibland är det som att dimensionen tid har upphört att existera. En process som jag är van vid att kunna dela upp i ett antal delprocesser som tar en viss tid och som görs i en viss ordning görs på ett annat sätt här. Allt på en gång samtidigt. Det gör att det kan bli lite kaotiskt och stressigt.

Lägg därtill att spanjorer i regel är stora livsnjutare. Är man sugen på något vill man ha det genast. Inte vänta tills i morgon. Är man sugen på flera saker, ja men fram med allt på en gång. Begären är till för att tillfredsställa. Jag inser att min hustru har ett namn som beskriver fenomenet förträffligt.

I förlängningen skulle man kunna tänka sig att det här begärstyrda beteendet gör att det inte finns utrymme för att ta tag i vissa tråkiga men nödvändiga uppgifter i livet. Det kan då förefalla vara prokrastinering. Eller också handlar det om maximal njutning så länge livet varar. En prioritering av det viktigaste helt enkelt.