Har hört andra som har bytt land, språk och kultur säga att det är vanligt att både känna sig från båda ställen och från ingenstans.
Det tog mig 50 år att förstå att jag mår bäst när jag omfamnar alla mina identiteter och att acceptera att ibland, beroende på plats och situationen, är en identitet dominant.
Samhället använder sig alldeles för vidlyftigt av termer som ombytlig, schizofren eller ostadig när det gäller människor som inte har en klar och definierad profil. Kanske beror det på vårt stora behov av att klassificera och sätta etiketter på allting.
Jag känner mig ofta som allt och inget, ibland både och, och då och då varken eller.
Jag, omsvep i en saharawisk mantel, framför ett gigantiskt fikonträd i Cádiz igår kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar