Hållbarhet

Vid ett första anblick kan det se ut som att livet i Marocko inte är så hållbart.

Till exempel finns ingen sopsortering, utan allting (även glas) läggs i samma påse som sedan bränns. Det är galet många bilar överallt, kollektivtrafiken är mycket bra, punktlig och billig men finns tyvärr bara i vissa städer och kan inte konkurrera med de snabba små blåa bilar (så kallade "petit taxi") som cirkulerar i stadskärnan och som för en löjligt  billig peng tar dig överallt. 

När jag var liten och åkte med mina föräldrar över gränsen till grannstaden Nador,  var det en klassisk syn att se marockaner på rangliga cyklar transportera allting från ett kylskåp till en hel soffgrupp.  Cyklarna har idag ersatts med diverse motordrivna och mycket högljudda fordon.

Papperskorgar är obefintliga, men det finns många anställda som jobbar med att städa vägar och trottoarer överallt. Att gå på universitetet är dyrt och inte tillgängligt för alla, vilket resulterar i att det finns många lågutbildade människor som är beredda att göra den här typen av jobb för en väldigt låg lön.

Det säljs buteljerat vatten hela tiden och överallt, eftersom kranvattnet inte går att dricka här. Tusentals plastflaskor varje dag och inte en enda återvinningscentral, MEN här tar folk vara på allting och många återanvänder flaskorna för att fylla dem med olja, juice, bensin, även klipper dem och gör kärl till växter, matlåda, vattenskål till katterna, etc. En vanlig syn är att se en man men många plastflaskor på moped.

Överhuvudtaget använder man gamla saker som material för att skapa nytt. Man bygger nya möbler av gamla dörrar eller skapar konst med läskburkar, muttrar, papper eller annat material. Ingenting är mer hållbart än att inte ha råd med nytt.

I affärerna får man inga plastkassar, utan påsar av någon sorts tunnt genomskinligt tyg. Tveksamt om de går att använda flera gånger men tanken är god.

I medinan och även i supermarkets är det vanligt att kunna köpa varor i lösvikt, som man får i en papperspåse eller tar med hem i eget kärl. 

Detta är ingen nymodighet för marockaner utan det hör till deras marknadstradition.

Slutligen är det marockanska samhället ursprungligen tribalt och vant att leva i en qbilah (en byggnad med central gård och hus runt om) med flera familjer som utbyter tjänster och delar på saker och ting. I alla medinor finns stora kommunala ugnar som man kan använda för en billig peng. Man kan gå dit med sin bröddeg eller pizza och baka i en fantastisk lerugn.

Även hammamen är ett sätt att leva kollektivt. Många har lite enklare badrum hemma men besöker hammamen någon gång i veckan för att bli riktigt ren.

Summan av alla laster är kanske konstant, men min reflektion är att i stället för att jaga ny teknologi som kommer att lösa våra svårigheter att leva hållbart kunde vi gå lite mer tillbaka till hur vi löste vissa saker förut och försöka lära av de som har andra lösningar än bara äga eget och nytt.